När strömmen går

Sedan 1940-talet har elektriciteten varit en självklarhet i Sverige. De strömavbrott som sker idag är få och inte särskilt omfattande. Men vad skulle det innebära om elen slogs ut i en storstad under en längre period?

– Man måste våga tänka tanken att det kan gå åt helvete. Antagligen skulle livsmedelsförsörjningen vara det största problemet. Och sedan kommer den organiserade brottsligheten som ett brev på posten.
Anders Lugn är lugn, men engagerad. Han är journalist och författare och skriver just nu på sin kommande roman. Den utspelar sig i ett Sverige där terroristattacker mot el-nätet resulterar i ett kollapsat energisystem. Redan efter några få dagar börjar befolkningen svälta som en följd av den akuta bristen på livsmedel. Under sitt researcharbete har han upptäckt hur förvånansvärt lite information och krisplaner det finns bland myndigheter när det gäller ett ”worst case scenario”. Under sina år som FN-officier och journalist i Libanon har han vittnat om förödande samhällen där elektricitet bara existerar några timmar om dagen. Han är därför förvånad över hur lite förberedd man tycks vara i Sverige när man ser till det värsta tänkbara.
– Antagligen skulle många lämna stan på grund av matbristen, men det är ju långt ifrån alla som skulle klara av det.

IMG_0102jonas2På Valborg har man hissat flaggorna på Gustaf Adolfs torg. Jag träffar Karin Eriksson i hennes arbetsrum inne på stadsledningskontoret.
– Det är klämdag, så många har tagit ledigt. Lite stressigt är det allt.
Karin Eriksson är tillförordnad chef på enheten Säkerhet och krisberedskap, som jobbar med stadens beredskap ur ett övergripande perspektiv. De olika stadsdelarna har sedan egna krisorganisationer som planerar sin verksamhet.
– Vi har inga särskilda scenarier, vi tänker snarare: vad händer om strömmen försvinner. Eftersom Göteborg har en strategisk position i Skandinavien, på grund av hamnen, så det är extra viktigt att allt fungerar här.
Göteborg är ganska skonade från längre oplanerade strömavbrott. En anledning är att ledningarna är nedgrävda i marken, och därför är svåra att skada. När strömavbrott sker ute på landet beror det oftast på att träd faller på luft-ledningar.
– I stan kan det bli mindre avbrott, men oftast löser det sig på två tre timmar, och då klarar sig de flesta sig, även om man blir sur på fredagskvällen, säger Karin.

– Hur är det med grodor då? De måste vara hyggligt lättfångade och fettrika?
Frågan riktas till överlevnadsexperten Lennart Zeilon en ljummen förmiddag i april.
– Absolut. Klyv den på midjan. Sedan har grodan som ett par byxor som man kan dra av. De kan tyckas innehålla rätt lite protein, men i en överlevnadssituation måste man ta alla möjligheter man får.

IMG_0096jonas2

Kursdeltagarna står i en halvcirkel kring överlevnadsinstruktören Lennart Zeilon vid strandkanten till Stora Hålsjön i Öjersjö, några kilometer från Göteborg.
– Annars kan man klubba en hare. Men den skriker nåt så fruktansvärt om man tar den levande. Är det någon här som har tagit en hare? En deltagare nickar och ett samtal om en hares ångestskrik tar fart.
Regnet har tagit uppehåll. Solen skiner. Deltagarna i Medborgarskolans överlevnadskurs leds av Lennart Zeilon. Han är klädd i mörkgröna regnkläder och en orange keps. I högerhanden håller han i en ommålad vägpinne. Samtalet kretsar kring jakt.
– Fiskmåsägg är bingo bingo. De är väldigt fettrika. Men som sagt, det är olaga jakt, säger Lennart.
Han är ordförande i Civilförsvarsförbundet Partille och instruktör i Svenska överlevnadssällskapet. Han har hållit i överlevnadskurser sedan 1987 och avslutade nyligen sitt jobb som sjuksköterska för att tillbringa mer tid åt sitt stora intresse. Under hans överlevnadskurser behandlas allt från ätbara växter i naturen, till hur man hanterar ett strömavbrott. Ett tolv timmar långt sådant var han med om i höstas.
– Jag var ute när jag fick ett sms av min son. Strömavbrott, stod det. Så jag åkte hem direkt. Jag hoppades att det skulle vara länge. Så jag blev lite besviken att det bara varade i tolv timmar. Hade det varat längre så hade folk fått lära sig ett och annat och börjat tänka till.

Att gräva ner el-ledningar är typiskt för städer. I Göteborg gjorde man det efter två större stormar 1969. Om de stora elledningarna däremot skadas så kan konsekvenserna bli stora. I Göteborg finns Ryaverket, som fungerar som en reserv ifall man inte skulle få el utifrån, vilket man får i vanliga fall. Då får man el som skulle täcka prioriterade områden, som sjukhus, polis, och medier. Bostäder hamnar sist på skalan. Strömavbrottet Lennart Zeilon var med om i höstas föranleddes av en del otur, enligt Karin Eriksson. Man grävde av en kabel i Landvetter, samtidigt som reservkabeln inte var inkopplad, eftersom man höll på med ett arbete.
IMG_0114– Strömavbrottet i Öjersjö varade i tolv timmar, och då fick folk sig en tankeställare, men det behöver vara i den längden för att folk ska tänka till. Blir det en timma på fredagskvällen är det bara mysigt. Vill man vara lite proaktiv kan man säga att det vi har det för bra, det händer för lite. Vi är inte förberedda, säger Karin.

Hur är kunskapen bland befolkningen överlag?
– Rent generellt så behöver alla invånare funderar på sitt eget ansvar. Vi kan inte förvänta oss att staden eller kommunen ska hjälpa oss så fort det händer något. Skulle det hända något så tar vi hand om våra mest utsatta grupper först, som våra sjuka, äldre, och små barn. Då får du och jag får klara oss bäst vi kan.
Hur människor skulle reagera under ett längre strömavbrott är svårt att veta. Men eftersom larmsystem skulle slås ut finns det risk för olika former av upplopp.
– Absolut, risken för plundring finns ju, men det är bara spekulationer, man vet ju inte hur människor reagerar. Ett ”worst case scenario” vore om den stora strömledningen skulle gå sönder så att hela stan slås ut. Men det får man hoppas inte sker.

Jag träffar Lennart Zeilon vid JMG, i Göteborg. Han ska visa vilka växter i stan man teoretiskt skulle kunna överleva på. Han är återigen klädd i de mörkgröna regnkläderna och den orangea kepsen. I regnet är det en befogad klädsel. I handen håller han ett litet blad. Han ber mig visa honom en toalett. Efter att han sköljt bladet ber han mig äta det och berätta vad det smakar. En svåridentifierad och besk smak.
– Kom igen nu.
– Det påminner om lök.
– Jadå, det stämmer. Det är löktrav.
Vi går till trädgården nedanför Annedalsseminariet. Lennart tar täten, med blicken mot marken. Det tar inte lång tid innan han hittar det första fyndet. Det är ett högt tempo. Vi går från den ena busken till den andra. Ätbart, giftigt, giftigt, ätbart. Vinbärsbuskarna har inte blommat ut, men enligt Lennart går det lika bra att äta de små bladen. Nöjd med resultatet i gården går vi i lugnare tempo vidare mot grönområdet kring Annedalskyrkan.

IMG_0172jonas2

Vilka konsekvenser skulle ett längre strömavbrott få?
Lennart pekar på min mobil som används som jag använder som bandspelare.
– Hur länge håller den? Masten fungerar inte utan el. Konsekvenserna skulle bli stora. Samhället är oerhört el-beroende. Jag tycker att folk borde börja fundera på vad som faktiskt fungerar utan de där två hålen i väggen. Om man börjar i den änden istället. Datorn och mobilen slutar funka, efter ett tag kommer inget vatten ur kranen, kyl och frys lägger av, distribution av värme kommer inte att fungera.
Det blir till slut uppehåll. Nedanför en berghäll vid Annedalskyrkan pekar Lennart på en mörkgrön liten växt. Han frågar mig om jag känner igen den och uppmanar mig att ta på den. Jag gissar på brännässla innan jag böjer mig ner och rör den. Han småskrattar och nickar.
– Mycket gott att göra soppa på.
På frågan om man kan äta sig mätt på växter svarar Lennart för ovanlighetens skull väldigt kort. ”Näe”. Vid det här laget har Lennart pekat ut ungefär tio växtarter. Vi hittar även en del ekollon och hasselnötter. En del växter lämpar sig bäst till te och smaksättning, medan andra rentav är kolhydratrika. Vill man få i sig protein och fett får man titta på andra håll. Många av djuren i stan är inte lagliga att jaga. Är man däremot i en överlevnadssituation gäller andra regler. Jag frågar Lennart vilka djur han själv har jagat genom åren, men det vill han inte gå in på. Några meter framför oss går två änder.
– De är proteinrika. Änderna i stan är förmodligen ganska tama, så man kan ganska lätt locka till sig dem. Antingen klubbar man dem eller bryter nacken på dem.
IMG_0191jonas2
På överlevnadskurserna trycker Lennart på tre punkter: värme, vatten och mat. När det var strömavbrott i höstas gjorde han allt han kunde för att bromsa värmeförlusten i huset. Han drog ner trä-persiennerna och satte frigolit för sina fönster.
– I en extrem situation kan du putta in en madrass under ett bord, och lägga över filtar. Sedan är lite egenvårdskunskaper väldigt bra att ha. Under ett längre strömavbrott skulle vårdcentralerna vara överfulla, risken ökar ju för att folk ska ramla och skada sig utan belysning.
Vi står i trappan upp till Annedalskyrkan, med utsikt över Linnéplatsen och Slottsskogen. Jag pekar på dammen i Slottsskogen och frågar om vattnets drickbarhet.
– Jag skulle nog inte dricka det vattnet med tanke på fiskmåsspillningen och risken för mikroorganismer, även om jag kokar det. Jag skulle hellre ta vatten från bäckarna som leder ner till dammen, som förmodligen innehåller mindre bakterier.
Kylan blir mer och mer påtaglig, och det fanns absolut en poäng i att klä sig i liknande regnkläder som Lennart. Jag känner mig ganska utmattad efter att ha trampat runt i skogsterräng i drygt en timme. Det känns lägligt att avsluta vår träff och jag funderar på om jag kramat ur den levande kunskapsbanken så gott det går.

Hur är det med att dricka urin i en överlevnadssituation?

– Det bör man inte göra, salthalten kan istället orsaka vätskeförlust. Däremot kan man kissa på händerna för att undvika att huden torkar ut.

Text och foto: Viktor Johansson