Undergångens arvtagare

Mutant-GlobenTrettio år efter att det klassiska bordsrollspelet Mutant släpptes återvänder spelet nu i ny upplaga och ny regi. Fria Ligan är spelfantasterna som blev spelskapare och nu förvaltar en av rollspelssveriges tyngsta licenser, tillsammans med det ekonomiska självmord det innebär. Ingen blir rik på rollspel. Snarare tvärtom.

Snön har börjat falla igen. Tack och lov fortfarande ingen atomvinter. Men likväl kallt nog så att det känns in till själen. De fyra zonstrykarna längtar redan hem till arken. Men det är ingen mening att återvända tomhänta. De fortsätter. Runt omkring dem dignar ruinerna från forntidens storslagna civilisationer. Väldiga byggnadsskelett av betong och metall som slitits sönder av undergången. Då: väldiga gallerior, lägenhetskomplex, fabriksområden och kommunala transportsystem en gång fyllda av människor och liv. Nu: en öde skog för zonens faror och missfoster. Samt de fyra mutanterna som söker undvika dem.

Danko tar täten. Han ser bäst. Ett hemmabyggt gevär är i hans nävar. Han smyger i förväg upp för ett krön och kikar över. Vinkar till sig de andra. Rycker åt sig mekanikern Hiro och pekar bortåt vrakgården ett par kilometer bort. Tittar frågande. Hiro sväljer tungt och nickar nervöst till svar.

Två timmar senare i vrakgården. Hiro får äntligen loss fornröret de letat efter. Det som skall få igång vattnet i arken. Den väldige Flint packar ner det i en medhavd säck. Flint, skum typ. Till och med för en mutant. En krossare till yrket men en byggare till sinnet. En optimist som vågar drömma om en bättre värld till och med i en grushög som denna.

Det är dags att återvända hem med fyndet. Än så länge har expeditionen gått bra. För bra.

Mutant-oljerigg

I en lägenhet i Stockholm sitter fem vänner runt ett bord. Undergången är långt borta men samtidigt så nära att det känns som att de kan ta på den. De är en testgrupp för Fria Ligans kommande bordsrollspel Mutant: År Noll. Ett spel som utspelar sig i ett postapokalyptiskt Sverige där en ny generation varelser försöker skapa sig en tillvaro i den så kallade zonen och bygga en civilisation ur ruinerna av den gamla.

År Noll är ett rollspel och har ingen traditionell spelplan. Istället utspelar det sig i spelarnas kollektiva fantasi. Fyra av vännerna kring bordet spelar varsin karaktär med egna fördelar, nackdelar, personligheter och övertygelser. Det är zonstrykaren Danko, skrotskallen Hiro, krossaren Flint och deras ledare Maximon. Den femte personen utgörs sedan av den så kallade spelledaren. Spelledaren har ingen egen karaktär utan är istället opartisk domare och ansvarig för att driva spelet framåt genom att berätta för spelarna hur spelvärlden reagerar på vilka handlingar de väljer att göra. Vid dramatiska situationer använder man sedan tärningar för att avgöra hur en situation får sin lösning. Exempelvis för att se om karaktären Danko lyckas inse att gruppen just nu håller på att leda en hiskelig zonstyggelse tillbaka till deras oskyddade hem arken. Spelledaren rullar ett dolt slag för att avgöra detta. Danko misslyckas. Gruppen fortsätter alltså tillbaka ovetandes om hotet de nu bär med sig.

Mutant är ett spel som kommit och gått i flera olika versioner. Den första versionen var på många sätt ett science fiction-syskon till det mer kända fantasyrollspelet Drakar & Demoner och gavs ut 1984. Mutant var inte lika populärt som Drakar & Demoner men minst lika älskat. Bland annat av spelarna Nils, Tomas, Kosta och Christian som idag trettio år senare under namnet Fria Ligan uppfyller sin barndomsdröm om att ge ut en ny version av Mutant själva. Något som i sig är lite av en ekonomisk undergång med tanke på den begränsade marknaden för rollspel i Sverige.

I Fria Ligans tolkning av Mutant så finns dessutom ett helt nytt fokus på stads- och samhällsplannering som inte funnits tidigare.

– Tanken var lite grann att År Noll ligger mycket närmare katastrofen i tiden än tidigare versioner. Men det ska inte bara vara “doom and gloom” att man käkar konserver och plundrar. Det finns förstås deppighet men det måste också finnas lite hopp. Man bygger faktiskt upp någonting. Frön till vad som kan bli en framtida civilisation, säger Nils som även spelleder testgruppen och därmed har dubbelt uppdrag med att göra noteringar om vad som funkar och inte funkar med regelsystemet.Mutant-regn

– Det som är lite coolt är att man själv kan välja vart man vill lägga tyngdpunkten. Är spelarna aggressiva och gör räder mot andra bosättningar så utformar de kanske en krigisk stat som går åt dikaturhållet. Men kanske vill de utforska det humanistiska perspektivet, bygga bibliotek och teaterarenor? Det är upp till spelarna vilket håll de vill gå åt. Och i slutändan säger det kanske något om dem. Om vilken värld man vill skapa.

 

Snön faller tyngre än förut. Gruppen får syn på arken. Den väldiga Finlandsfärja som spolats upp på torra land och nu utgör bosättning för dem ihop med ett trettiotal andra mutanter. Ett lugn i stormen som nu tack vare fornröret kan få ett fungerande vattensystem. Då lägger Danko märke till något. Han ser förvånat hur en metallisk zonvarelse sätter iväg mot arken över snövidden. Snabba rytmiska steg – längre än någon mutant kan ta. “Helvete! Vi har blivit förföljda. Arken är i fara!” På några sekunder är metallvarelsen framme vid arkens skrov till vägg. Varelsen kastar sig upp och hugger hål i stålskrovet när den klättrar upp mot relingen ett tjugotal meter upp.

Medan resten av gruppen sätter av i hög fart mot arken, sjunker Danko ner på knä, lägger sin långa hemmagjorda bössa mot axeln och tar ett djupt andetag. Han följer varelsens rytmiska klättring på kornet – andas ut och smeker avtryckaren. En kraftig knall ekar över snön.

Metallvarelsen fortsätter snabbt upp över relingen och försvinner i arkens innanmäte – helt opåverkad av skottet.

Danko fäller ut sina vingar, snön yr och han sätter av efter de andra.

Att ge ut ett rollspel i Sverige är svårt. Det är inget som man blir rik på, snarare tvärtom. Därför räknar Nils, Tomas, Kosta och Christian att inte tjäna några pengar alls på Mutant: År Noll. Blir det någon vinst över så går den istället direkt in i spelet. Ett tag visste de inte ens om de skulle våga alls. Inte bara för pengarnas skull men också för att Mutant-licensen har ett tungt arv att bära upp. Bara dagarna innan utannonseringen av År Noll kom Tomas på att de kunde försöka sig på att crowdfunda projektet genom att fansen kunde köpa spelet redan innan det var klart. Crowdfunding, även känt som folkfinansiering, är relativt oprövat i Sverige. Fria Ligan riggade likväl upp en sajt och satte ett mål på att samla in 10 000 kronor inom 30 dagar för att släppa Mutant: År Noll i början av 2014.

Under utvecklingen av spelet så har Fria Ligan funderat ofta och länge på vad de tycker egentligen är så fascinerande med undergången och varför den är så återkommande inom dagens populärkultur.

– Vi har kommit fram till att det förmodligen är en fråga med flera svar, men visst har intresset ökat med åren. Jag tror det finns någon form av det i varje generation. Det här att världen står inför en förändring. Senaste åren har det väl varit klimatförändringarna. Innan dess när Mutant först släpptes på 80-talet så var det hotet om kärnvapenkrig, säger Nils.

– Jag tycker personligen att det finns något väldigt lockande i det här att världen har gått under. Det är någon stor frihet i det. Det finns ingen ram längre utan det är helt öppet vart det sen kan ta vägen. Det är någon slags nollställning, visserligen till följd av en stor katastrof men det innebär också stora möjligheter, säger Tomas.

– Sen har jag funderat på det här ganska självanalyserande på ett personligt plan att jag är ju ett sånt där skillsmässobarn. Mina föräldrar skilde sig tidigt och jag har väl lite sådär hela barndomen levt i någon slags värld efter katastrofen… Eller så är det bara coolt att hitta massa 7.62 gevär, säger han.

Mutant-port

Danko smyger sakta neråt, geväret framför sig – hela tiden på spänn, lyssnandes efter maskinvarelsen som försvunnit ner för trappan. Han stannar upp – helt tyst, inte ens det välbekanta knirkandet och knakandet från arkens skrov hörs.

Plötsligt faller gröna ljusstrålar ner över hans huvud. Ett grönt rutnät formas runt honom, med rutor som krymper och växer om vartannat. Sakta vänder han huvudet uppåt, noggran med att inte lyfta bössan hotande. I taket hänger maskinen som en stor fet spindel. Ljuset kommer från ett grönt band som går rakt över dess ansikte. Den vrider på huvudet som om den betraktar Danko, medan rutnätet dras åt runt honom. “Jag är vän”, försöker Danko. Varelsen tittar.

Hiro kommer inrusandes från botten på trapphuset och studsar upp för metallstegen medan Danko stelnar och tänker “faaaan, nu går det år skogen. Skrotskallen Hiro är alldeles för entusiastisk för att komma nära en zonbest.” Hiro stannar upp bredvid Danko och tittar upp mot varelsen som sprider sitt gröna rutnät runt dem båda.

Med ett djupt andetag spyr Hiro ut en vitglödande eldkvast som slår in i varelsen med en riktig lyckoträff. Ett förvånta pip hörs innan varelsen lossnar från taket och störtar ner genom trapphusets schakt som en fallande fackla. En krasch hörs. Kvar står Danko och bara blänger på Hiro. Hiro ser själv lika förvånad ut.

Strax därpå kallar verkligheten spelarna tillbaka. Tiden har gått ut och speltestet avslutas. Om två veckor skall de ses igen men redan nu ser det bra ut för gruppen. De har avvärjt hotet tack vare tursamma tärningar och återvänt till arken med fornröret i en triumferande segergest.

En vanlig teori inom kulturvetenskapen är att människans romantiserande av undergången egentligen har en ganska självisk grund. Att vi själva är övertygade om att vi lever i den viktigaste tiden och att idén om slutet också handlar väldigt mycket om en ren grunduppfattning av makt.

På frågan om inte undergången och postapokalyps också handlar väldigt mycket om just den starkes rätt i vardagen, så svarar Tomas så här.

– Det beror väl på hur man skildrar det. Skildrar man det som att den som är fysiskt starkast är den som överlever, då kan det ju dra åt det hållet. Men det behöver ju inte vara så enkelt. Jag tänker att i en postapokalyptisk miljö så kanske det viktiga är att hålla sina vänner nära och samarbeta. Att det är viktigare än att ensam är stark.

Nästa gång som spelgruppen möts igen är insamlingen för Mutant: År Noll över. Den har då landat på 178 019 kronor.

Den kvällen är det fest i arken.

Text: Viktor Eriksson

Illustrationer: Fria Ligan

Mutant-båt